Stefan var uppe på taket och fixade med takfotsplåten och jag ville inte fortsätta på panelen helt på egen hand (vågar inte använda spikpistolen och har inte styrkan att slå i alla spik med vanlig hammare), men någon nytta ville jag ju göra. Så jag tog tillfället i akt att öva bort min höjdskräck. Har förhoppningar om att kunna hjälpa till att lägga takpannorna om det behövs extra händer, men är ju inte mycket till nytta om jag är rädd! Jag tog mig ganska lätt upp och satte mig på nocken och njöt av kvällssolen. Med en fot på var sida kände jag mig ganska säker. Det har ju egentligen aldrig varit upp som varit mitt problem, utan att jag ska ner igen, men även det funkade rätt så bra. Jag flyger ju inte fram över taket som Stefan gör, och det kommer jag nog aldrig att göra, men kvällen blev i alla fall en delseger då jag inte kände mig alltför yr ;)
1 kommentar:
Konstigt att det ser så högt ut när man tittar ner... Bra jobbat i alla fall. Med ålderns rätt stannar jag på marken.Ser att ni fått färdigt uteplatsen :) Kram
Skicka en kommentar