Min förlossningsberättelse.

Jag kan väl berätta "lite kort" om när lillan kom till världen :)

Jag gick, som ni läst om här, över tiden och det blev en längre väntan efter bebisen än vad jag ställt in mig på. Hade dessutom inga som helst känningar inför så ett tag kändes det hela väldigt avlägset!
Dock var det något som kändes annorlunda redan på morgonen på måndagen (bf+7). Jag hade en molande känsla i nedre delen av magen och under dagen fick jag då och då lite ont i ryggen. När dessutom slemproppen kom så fick jag upp mina förhoppningar om att det faktiskt var på gång.
När stefan kom hem från jobbet vid femtiden hade jag precis börjat klocka "värkliknande känslor" - det gjorde inte ont-ont men jag kände av en skillnad i kroppen som kom och gick var femte minut. Under kvällen blev det tydligare att det faktiskt var värkar fastän det inte gjorde så värst ont. Vid åttatiden ringde jag förlossningen och berättade att jag hade fem minuter emellan och att de höll sig regelbundna på 45-50 sekunder. De sa att det var långt kvar eftersom jag inte behövde andas mig igenom värkarna och eftersom jag var förstföderska.
Vi bestämde oss ändå för att vara förberedda så vi packade ihop allt vi behövde och åkte hem till Stefans föräldrar där Niike skulle bo medan vi var iväg. Vid halv 10 ringde jag förlossningen igen med 3-4 minuter mellan värkarna och nu hade jag börjat tänka på andningen även om det inte var särskilt jobbigt än. De tyckte fortfarande att det var för tidigt men jag tjatade mig till en kontroll. Vi fick komma in men skulle vara beredda på att bli hemskickade igen. Jag blev undersökt och det visade sig att jag bara var öppen 2 cm så barnmorskan gav oss alternativen att åka hem eller gå en timmes promenad och återkomma. Vi valde promenaden.
Gick omkring i Helsingborg med värkar som nu var riktigt jobbiga. Till och med kräkte av en. Ville ha något att dricka för att rensa munnen men eftersom klockan nu var över 11 på kvällen en måndag var det mesta stängt. Till slut stod vi på McDonalds nere på knutpunkten och beställde milkshake mitt i värkarna, haha.
Var tillbaka på sjukhuset vid midnatt och då konstaterades det att jag var öppen 3 cm och alltså var välkommen att skrivas in. Jag la mig i ett bad och kämpade mig igenom en timmes värkar till tonerna av bland annat "Euphoria" och "It's the final countdown" - underbart med nattradio...
När jag kände att badet inte hjälpte mer ville jag ha epidural. Jag visste att det kunde ta lite tid så jag såg till att barnmorskan förberedda för epiduralen innan jag klev ur badet så att det skulle gå snabbare. De satte dropp och undersökte mig igen. Då var jag öppen 5 cm och vi väntade in narkosläkaren. Jag provade lustgas men fick inte rätt på andningen så gasmasken gav mig mest klaustrofobi. Speciellt när barnmorskan brottade ner mig för att visa hur man gjorde ;) Men någon nytta gjorde den nog för bara ett fåtal värkar senare vrålar jag till och känner ett tryck neråt - jag är redan öppen 10 cm och redo att krysta! Sjukt förbannad blev jag över att jag trots god planering inte hann få min epidural. Men det fanns ju inte mycket annat att göra än att börja krysta och ungefär 30-40 minuter senare låg vår underbara dotter på mitt bröst! Från det att jag blev inskriven vid midnatt till att hon var ute tog det alltså bara 3 timmar. Hon hade bråttom när hon väl bestämde sig den lilla :)

Tanken var att jag skulle ligga kvar på bb två dygn, tills alla läkarkontroller var färdiga, för att få hjälp med amning m.m. men det var så stökigt på bb att jag inte fick ro. Stefan skulle inte få stanna över nätterna och tjejen som jag delade rum med hade problem med amningen så hennes lille kille skrek nästan hela tiden + att där sprang en massa sköterskor för att hjälpa henne. Eftersom min lilla tjej visat goda tecken på att greja amningen på egen hand tog jag beslutet att åka hem och istället komma tillbaka för de sista läkarkontrollerna. Halv fem (alltså nästan exakt 24 timmar efter att jag börjat klocka värkarna) skrevs vi ut från bb och fick åka hem med vår lilla skatt!

Att vara mamma är fullständigt ljuvligt! Hon är så underbar att det inte spelar någon som helst roll att jag knappt sover något och att brösten ömmar ;) Underbara lilla människa vad du redan förgyller vårt liv!!