lördag 14 februari 2015

Dag 45.

Vi stannade hemma idag, men jag och Emmy passade på att gå en lång promenad i förmiddags medan Stefan snickrade därhemma.
Det där med att gå promenader kan både vara hur mysigt som helst och fullständigt koas... Hann knappt komma hemifrån förrän hunden var till salu. Vägrade lyssna och hon och Emmy var ständigt på varsitt håll. Fick till slut koppla hundskrället för vi närmade oss en större väg. Men då ville förstås Emmy hålla i kopplet, utan min hjälp, och det går förstås inte där och då. Så då fick jag en dragandes hund och ett skrikande barn...
Tog oss till slut till lugnare mark och då la sig friden ;) Passade på att åka lite rutschkana på skolan och eftersom vi var helt själva där så lät jag Niike springa lite fritt runt omkring oss. Hade med mig kameran och passade på att fota Emmy lite när hon åkte.


Hör plötsligt hundskall och ser att det kommer en gubbe med två medelstora hundar. Jag kopplar Niike och gör mitt bästa för att hjälpa Emmy uppför backen igen trots dragande hund och dinglande kamera. Märker då att gubben går rakt emot oss, trots stort område. Han går uppför samma kulle som vi är på ca 2 meter ifrån oss och medan Emmy sitter uppe i rutschkanan och jag står nedanför så släpper han i princip fram sina hundar till henne. Vem släpper fram sina hundar till en 1,5åring?? Sen gick han en 4-5 meter längre bort på kullen, där han sedan släpper hundarna lösa och tränar lydnad... varför just där??? Jag får ha kvar Niike hängandes i kopplet som triggas av de andra hundarnas skall hela tiden, Emmy ville fortsätta åka och behövde hjälp och vid flera tillfällen är hans hundar på väg emot oss!! Efter kanske 5 minuter (känns längre) så fortsätter gubben sin promenad. Seriöst, den övningen hade han kunnat göra varsomhelst FÖRUTOM i närheten av mitt barn!

Även vi fortsatte vår promenad och gick in i skogen en stund. Pinnjakt för att hitta så fina pinnar att Niike vill ha dem. Men då blir det ju så fina att Emmy inte vill lämna dem ifrån sig ;)
Sen ska man komma överens om vilket håll man ska gå när det är dags att gå hem. Jag tyckte det håller som ledde hemåt...
Sen blev de små benen trötta så mamma fick bära i princip hela vägen hem.

Men annars hade vi mysigt, haha :)

Lunch och middagsvila och sen på något vis försvann även eftermiddagen i all hast.

Imorgon blir det bus med både kusiner och morfar!

Inga kommentarer: