Man måste vara spontan.

Ja man ska ju inte tro att man kan arbeta fram rutiner och planera sin dag men en liten bebis. Det räcker att ha som mål att hon ska få ett bad någon gång under dagen och ändå kommer man på sig själv med att gå och lägga sig utan att ha gjort just detta. Vart tar timmarna vägen?
Igår hade vi bestämt att vi skulle gå en lite längre promenad och ha picknick med oss. Ambitiöst. Jag insåg ju att risken fanns att jag skulle behöva amma medan vi var iväg, men att sitta på en solvarm sten någonstans ute i naturen och mysa med dottern lät ju inte så hemskt. Nu blev det så att det inte fanns några bra ställen att stanna på under vår promenad, utan vi gick och gick och gick... lagom till vi kom ut på en landsväg med NOLL skugga så långt ögat kunde nå valde lilltjejen att vakna och be om mat. Ja hon krävde mat. Det blev en powerwalk för att så snabbt som möjligt ta oss fram till närmaste skugga och där fick mat-pausen bli. Ståendes på en grusväg. Kanske inte den picknick som vi sett fram emot, men det gick ju det också ;) Lägg märke till den lilla foten som sticker ut bakom filten, haha.