Men igåreftermiddag var det något som störde den lilla damen och hon kom inte till ro, varken när hon skulle äta eller vila.
Tack och lov hade vi hennes farmor på besök som insåg att hon nog var lite för snorig och hjälpte till med saltlösning. Vi fick lugn för stunden, men hon kunde fortfarande inte sova, bara slumra. När kvällen kom var hon duktigt irriterad - övertrött och hungrig som hon var. Hon åt och åt men jag började fundera på om maten inte mättade tillräckligt. Vi gick och vyssjade, hade henne liggandes bröst mot bröst - ja alla tricks vi kunde komma på men hon bara skrek och kved :(
Strax innan midnatt gav jag upp, tårarna var nära, så jag ringde bb och bad om råd. De tyckte att hon kunde få en omgång ersättning för att mätta för natten så vi alla fick sova. Men givetvis hade vi inte köpt hem någon ersättning då jag inte ville bli frestad att fuska om amningen blev lite jobbig.. Så var hittar man ersättning någonstans mitt i natten? Vårt enda hopp låg på macken som var öppen till 24.
Stefan körde iväg men ringde ganska snart och sa uppgivet att de inte hade någon. Men det visade sig att det inte gjorde något. För när han var iväg försökte jag samla mig där jag gick runt i köket med en skrikande bebis och mina nerver utanpå. Utan att egentligen tänka mig för började jag sjunga. Efter "sov du lilla videung" hann jag bara halva "trollmors vaggvisa" innan jag insåg att knytet i min famn var tyst och lugn! Hon hade somnat trots allt!
Jag vågade givetvis inte sluta sjunga så jag lullade runt småsjungandes i åtminstone en halvtimme innan jag gick och la mig - eller ja jag började sittandes och la mig gradvis för att lilltjejen i min famn inte skulle reagera ;) Vi sov i ca 2 timmar, åt, och sen somnade om igen. Tack och lov verkade hon tillfreds igen!
Vårt lilla pyre, man får verkligen panik när man inte räcker till :( Ont i hjärtan.
Nu ska vi njuta av vår dag och hoppas att vi håller oss glada hela dygnet :)
1 kommentar:
Med båda mina barn har 3-4 dagar efter nedkomst varit jobbiga, det är precis som att dom slappnar av eller först då förstår den tuffa förlossningen dom gått igenom.
Lika tuff som den är för mamman är förlossningen för barnet.
Det gäller att hålla sig lugn, hålla barnet när, sjunga sånger som du sjöng när bebisen låg i magen som den kommer ihåg nu på utsidan också.
Sjäkvklart får man som förälder panik och känner sig rådvillig, då kan man lämna över till pappan lite så du som mamm kan gå ut ta frisk luft, andas räkna till tio och samla dig.
Oftast vet/känner mamman på sig vad som är fel.. Följ din magkänsla
Skicka en kommentar