Vår lilla tjej växer och frodas. Sedan i torsdags har Emmy gått upp 358 gram och väger nu 3850 gram till sina 52,5 cm. Skönt att få bekräftat att hon får den näring hon behöver ❤
Ja Emmy har hon fått som namn och det passar henne så bra :) Vi har skojat om att hon kommer att se ut som en irländare då hon är lite rödlätt i håret och än så länge har gröna ögon. Lite lockar som farmor på det och hon är redo att flytta till den gröna ön, hihi.
Det har minst sagt varit en intensiv vecka känslomässigt. Så mycket kärlek, frustration, glädje och fascination på en och samma gång. Ingenting hade kunnat förbereda mig på denna känslostorm.
Alla leenden i sömnen, när hon kissar på pappa så fort han byter en blöja, när hon busigt försöker bita mig i fingret - så många små saker i vardagen som får mig att le ❤
För varje dag blir hon mer och mer aktiv och kontaktsökande, ska bli så kul att se henne utvecklas :)
3 kommentarer:
Hej, ser bilden på er bebis, där hon ser så nöjd ut i sin Cocoonababy. Har hon lagts dit när hon var vaken eller sov hon? Vi har svårt nog att lägga vår 1,5 veckas dotter i kokongen när hon sover (vaknar, börjar röra på sig och skriker), och när hon är vaken är det inte ens att tänka på att flytta henne dit. Funkade det vid första försöket för er, eller får man stå ut med lite gråt och sprattel först?
Erik: Vi har använt vår cocoonababy kortare stunder - på bordet när vi äter, när jag är själv hemma och behöver använda båda händerna ett kort tag eller liknande. den har varit jättebra till det. Helt klart trivs hon bättre och bättre - men föredrar famnen såklart! I början sov hon i den på natten men idag var första gången hon somna i den på dagtid (9,5vecka gammal).
Vårt "problem" är att vår dotter föredrar att ligga på mage eller sidan och i princip ALDRIG somnar på rygg. kanske är samma med er flicka? Sen kan ingen madrass tävla mot närheten av mamma och pappa :)
Tack, ja det verkar vara litet problem med att sova på rygg - eller så är det bara det att hon vill sova mot mammas mage och bröst. När jag tänker efter lyckades jag vagga henne till sömns någon enstaka gång de första dygnen, men numera fattar hon visst att jag inte har någon mjölk att ge - och så länge hon är vaken ska hon ha mjölk minsann!
Kokongen har dock funkat bättre och bättre för varje gång vi försöker (senast säkert mer än en minut innan hon började sprattla), så det är nog en vanesak också. Skönt att få bekräftat att det förmodligen ger sig med tiden (man vill ju inte att hon ska bli mammig hela barndomen). Litet tålamod ska man ha helt enkelt ;)
Skicka en kommentar